måndag 13 februari 2012

Ett par veckor senare...

Ja, jag var ju lite smått skeptisk till Löfven som vår nye partiordförande när jag resonerade kring frågan innan det offentliggjordes. Idag känner jag lite annorlunda. Jag är försiktigt positiv :). Min känsla är att han är lugn, sansad, påläst och kunnig. Han verkar inte vara den som hasplar ur sig något ogenomtänkt i stundens iver, och det får ju anses som något positivt! Dock tror jag inte han har Håkans förmåga att stå och tala inför människor och få dem taggade, brinnande och engagerade. Därför hoppas jag att partiet tänker utnyttja Håkans egenskaper i just det syftet, tycker han ska ut i distrikten och tala och ingjuta kämparglöd i oss alla!


Positivt med Stefan Löfven är - förutsatt att han håller det i minnet - att han kommer från fackföreningsrörelsen. Jag hoppas på en socialdemokratisk politik där arbetarnas frågor drivs starkt. Där fackföreningars och förtroendevaldas rättigheter och möjligheter ska förbättras, att den lagstiftning som hjälper och skyddar oss inte får försvagas. Vi kan inte tappa det vi kämpat för så länge! Vi får banne mig inte glömma vad tidigare generationer gått igenom för att ge oss det vi tar för givet idag - fem veckors semester, OB-ersättningar och schyssta löner är inget vi vill vara utan, eller hur?? Tappar facken medlemmar tappar vi styrka, och den bistra verkligheten är att vi skulle kunna stå utan kollektivavtal... Lagstadgad minimilön är 0:-. Tänk på det. Organisera er, engagera er, rösta rött och hoppas på en ljusare framtid för samhällets svaga & utsatta. Den framtiden ser då åtminstone inte jag med fortsatt allians-politik...


Published with Blogger-droid v2.0.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar