Grattis, grattis!

Min lilla tös är nu nio månader gammal. Den här veckan har hennes utveckling gått i rasande fart, det är helt galet! Mycket beror nog på att hon varit hemma med sin pappa, som kanske inte är riiiktigt lika övervakande som jag. Jag vill gärna hålla koll hela tiden och passa på henne när hon ställer sig mot saker. Maken har helt sonika plockat bort allt från borden osv och låtit henne hållas. Således har hon också lärt sig massor. Helt plötsligt går hon längs bordet i vardagsrummet medan hon håller i sig, släpper ena handen och tar tag i någon av våra, släpper sedan bordet och kan ta något steg mot oss. Hon vill nu gärna gå när man håller henne i händerna, de senaste månaderna har hon liksom bara velat hoppa och inte gått något framåt. Hon börjar lära sig att sätta sig ned från stående, vilket hon visade igår när jag släppte henne och hon fick stå själv en skälvande sekund eller två. Sedan satte hon sig helt sonika ned. Jättespännande att se allt hon lär sig att göra nu! (Sen har hon väl kanske fått sig eller blåmärke mer eller så när mamma inte varit hönsig och passat på henne, men ser man till framstegen så har hon helt klart klarat sig mycket bra.)

Samtidigt är det en lite jobbig period nu. Kvällsnattningarna går fortfarande bra, men att lägga henne på dagarna är allt som oftast svårt, trots att hon är JÄTTEtrött. Att äta har också blivit krångligare. Aptiten är det fortfarande inget fel på, hon smaskar fortfarande i sig allt jag lagar, men nu ska hon försöka ta skeden som är full i mat, stoppa in hela händerna i munnen fast hon inte svalt, och kleta runt en massa helt enkelt. Tidigare har hon ju snabbt anammat att när man sitter still och gapar kommer maten, så då är det ju såklart bäst att göra så :-). Men men, det är bara att köra på och vara konsekvent. När hon äter själv får hon kladda men jag vill gärna kunna mata henne med sked utan att maten blir överallt. Vi får se vem som vinner kampen...

Nu, mera jobb. Lite knappt två timmar kvar tills jag får gå hem. Dagen har varit riktigt körig så jag kommer nog vara riktigt slut imorgon. Babysim, reklamera min #&%¤ telefon på The Phonehouse, kika in på barnloppis och sen jobba 15.15-21.45 står på schemat. Pust.

Men shit!

Nästan tre veckor sedan jag skrev, det är väl nästan nytt rekord i icke-frekvent bloggande? Dåliga jag. Nu sitter jag på jobbet, som vanligt. Har jobbat hela den här veckan hittills, och har imorgon och sen lördag kväll kvar innan det är ledighet igen. Är toktrött då det har varit RIKTIGT mycket på jobbet, framförallt igår, men det är kul och skönt att jobba. Saknar Freja såklart, men det är inte mycket som slår att komma hem till en liten skrutt som strålar som en sol när hon får se en... Anders var in en sväng med henne idag så jag fick säga hej, det var mycket välkommet. Det kan man leva på en stund! Det värsta var nog en dag för två veckor sedan, när Anders åkte iväg med Freja till Falun på morgonen och jag började jobba innan de kom hem igen. Skulle jobba till 23.15 och insåg att jag inte skulle se min lilla tös (inte i vaket tillstånd i alla fall) på ett helt dygn, då fick jag ont i magen. Ringde älsklingen och bad honom titta in på jobbet på vägen hem, och det gjorde han. Vips så försvann det onda i mamma-magen! :-)

Skruttan blir nio månader imorgon, oj oj oj. Igår började hon krypa på allvar tydligen, det fick ju inte jag se då jag var på jobbet med Anders rapporterade glatt. Hon har ju kört knubbsälsstilen i sådär en månad nu, men igår var hon uppe på händer och knän och tog sig en bit. Dock går det fortfarande snabbare på mage så det blir väl den stilen ett tag till kan jag tänka mig... Hon har börjat babbla på en massa också, säger mamma och pappa och har ett ord för katten, men det är inte "katten"...

Pust, dags att jobba igen då... See you!

Dålig smak!!!

Det är vad jag tycker att en stor del av detta lands befolkning har. Alltså, på allvar... Pernilla Wahlgren?!? Vad f-n har hon i final i Melodifestivalen att göra? 1990, kanske, men tjugo år senare? Hon ser ut som hon alltid gjort & låter som hon alltid gjort och det borde verkligen inte funka längre. Först tänkte jag att det var en massa småkids som röstat, men vid närmare eftertanke undrar jag om det inte var pensionärer i massor. Pensionärer without limits, som röstar upp pensionen, det var vad någon läsare trodde i en artikelkommentar hos en av kvällstidningarna. Inte omöjligt, inte alls.

Extra synd var det såklart att hon lyckades slå ut både Road Salt med Pain of Salvation och Heaven or Hell med Crucified Barbara. INTE bra. Inte fick söta Kalle Moraeus och gänget gå vidare heller, det hade faktiskt varit riktigt roligt om de gjort det även om jag för allt i världen inte hade velat skicka dem till Eurovision. Så, vem eller vilka ska man hålla på nu? Manboy är glad, pigg, skön och Eric Saade har utstrålning. Potential men ingen vinnarlåt. Darin - neeej, han är duktig men jag tror inte på hans låt. Timoteij - åh så kluven jag är över denna. Det är Nordman light och rätt skönt gung, men samtidigt fantasilöst och så mycket Bert-produktion att jag nästan vill kräkas. Fyra blonda 18-åriga tjejer med vindmaskinen i håret, är det vad som ska representera Sverige i Eurovision och spä på fördomsbilden av Sverige? Jag vet inte, men jag lutar åt ett nej.

Bäst av alla i finalen tycker jag nog faktiskt Salem al Fakir är! Grymt duktig kille, skön låt som både är bra och mycket catchy, lagom mycket för Eurovision tror jag. Ja, jag håller på Fakiren! Så det så. Inte riktigt min stil kan tänkas, men jag är inte så smal i min musiksmak som vissa tror.

Nu, dags att jobba igen...

Jobbdags, igen!

Nu sitter jag på jobbet, tre minuter på mig innan det är dags att stämpla in. Eftersom Anders också jobbar idag så är mormor och morfar barnbakt åt Freja. Lillskitan är på sitt bästa humör för tillfället, hoppas det håller i sig så de får en riktigt trevlig dag!

Nu ska jag jobba SJU dagar i rad - när gjorde jag det senast??? Har min helg nu och på måndag börjar jag mitt varannan-vecka-jobbande. Hade egentligen bara ons-fre på schemat men fick ett par extratider måndag och tisdag. Bara halvdagar, som tur var, lär väl mjukstarta lite...

Nu ska jag stämpla in, kanske skriver lite mer på lunchen sen ;).

Bot & bättring!

Nu ska jag bli bättre på att blogga igen! Kanske mest varannan vecka i och för sig, för nu kommer jag börja jobba varannan vecka så Anders får vara lite pappaledig också :). Det ska bli riktigt skoj att komma igång med jobbet lite mer på allvar, men jag kommer ju såklart sakna Freja en massa. Tur att man alltid får tidernas största leende och en bautakram när man kommer hem efter en hel dag borta!

Det händer massor i utvecklingen nu! Freja kryptränar för fullt men har inte lyckats koordinera det där med armar och ben, så antingen står hon på alla fyra och gungar eller drar sig fram med händer i någon sorts knubbsäl-stil... Hon har börjat resa sig upp mot saker (så mellanläget på spjälsängen ska nu bli det nedre läget innan det händer något otäckt...) och hon babblar på som attans. Att bara sitta still och leka med saker som var så roligt när hon lärde sig sitta är nu pest och pina!

På matfronten smaskas det glatt på, skönt att det går så smärtfritt. Hon har även accepterat ren välling nu så nu kan vi sluta blanda med ersättning. Har dock ett paket kvar så vi gör väl slut på det. Magen är lite i olag tror jag, om än inte så som den var för några veckor sedan. Eller så är vår skit helt enkelt en sån som bajsar minst tre och gärna fem gånger på en dag... En gång per dag som förut var regel är numer ett ovanligt undantag! Några i föräldragruppen sätter sina på toaletten och säger att de verkar få ur sig mer då, så jag kanske ska prova det. Eller, pottan kanske, har ju en sådan med lite ryggstöd så där kan hon ju sitta och klämma ;).

Katterna är favoriter, precis som förr (konstigt vore det väl annars med mig till mamma...), och särskilt då vår långhåriga som vi skaffade i höstas. Hon ÄLSKAR honom och han henne som det verkar. Hon gosar med henne och står tålmodigt ut trots att hon har en sån kraft i nyporna att jag skriker rakt ut när det är mitt hår hon drar i...