Helgrapport

Fredagen spenderades i Falun tillsammans med min mamma, med lunch hemma och sedan en vända på stan. Blev inte SÅ mycket handlat men mamma hann med att skämma bort både mig och Freja lite grann. Freja fick ett par babysimbyxor, så nu ska jag försöka ta tag i det... Det finns ju i dagsläget inget babysim i Leksand men vi ska eventuellt försöka få till något med föräldragruppen. Om det inte blir något av med det så ska vi i alla fall gå på babybad i simhallen, då det är särskilt för bebisar och föräldrar men utan "instruktör" så att säga.

Helgen i övrigt har bjudit på medeltid i Grytnäs, Avesta. Freja har debuterat i medeltidskläder och det var bara sååå sött! Insåg nu att vi hade tagit helt sjukt dåligt med kort på oss, men det finns något enstaka på Freja som jag ska lägga upp. Funderar på att klä på henne outfiten igen bara för att ta lite fler kort.

Jag har fortfarande bara två katter här hemma, och de är jag rädd att släppa ut. Gör det ändå, för de trivs inte med att bara vara inne. När vi åkte bort över helgen fick de vackert stanna inne ändå, så jag slapp oroa mig de två dagarna..

Älskade, SAKNADE missar!

Åh, så jag saknar mina älsklingar! Nemi skulle ju flytta, så henne hade jag ju ställt in mig på att "bli av med" så att säga, men inte på det här viset! Jag saknar Leo, hans helt klart lite speciella utseende och beteende, och gosiga underbara bästa Lizzy förstås! Hon som jag trodde skulle bli Frejas katt, hon låg på magen när jag var gravid och följde mig som en hund när jag gick här hemma med värkar dagen innan Freja kom till världen...

VAR ÄR NI NU?? Vad har hänt? Om jag bara kunde få veta... Jag hade ju kunnat hantera det på ett helt annat sätt om jag hittat någon av dem påkörd eller ihjälbiten eller något, då hade jag blivit fruktansvärt ledsen men åtminstone vetat vad som hänt, kunnat begrava och sörja och förhoppningsvis gå vidare. Nu kan jag bara inte släppa detta - älskade djur, har ingen aning om var ni är och vad som hänt er. Misstankarna bara växer mot att någon gjort er ont, och vi har bara en vi kan tänka oss... Det får bara inte vara så...

På måndag ska jag hur som helst polisanmäla att de saknas. Det kommer inte hända något mer för det men det kommer kännas bra, och skulle de mot förmodan dyka upp någonstans så vet ju polisen då vem som saknar dem. För saknar dem, det gör vi här hemma. Jag mer än någon annan. Mina bebisar...

Lizzy, Leo och mamma Nemi. Ungefär ett år sedan den här bilden togs. Jag saknar er!!!

Det här är helt sjukt!

Det är f*n så man inte ens kan tro det! Sedan i måndags saknas även Nemi! Nu är jag totalt övertygad om att det är någon här i byn som tagit sig friheten att minska på kattbeståndet! Och jag säger bara det; jävlar om det är så och jag fick tag i den som är skyldig! Som jag sörjer här hemma nu, kan inte sluta tänka på mina små älsklingar som troligtvis gått något brutalt öde till mötes... Mår riktigt dåligt av detta att inte veta vad som egentligen hänt dem.

Roligare nyheter: Freja blir nio veckor imorgon och idag var vi på BVC för bl a mätning och vägning. Hon är STOR, vår skrutta! 58,5 cm lång och väger nu 5500 gram. Helt sjukt :-). Mamma berättade för mig härom dagen att jag när jag var SEX månader vägde 5300... Det är absurt, jag måste har varit galet liten. Freja är alltså en tredjedel så gammal som jag var då och väger redan 200 gram mer!

Igår hade vi återträff med föräldragruppen, det var riktigt roligt! Nu ska jag försöka komma igång med lite aktiviteter med Freja, tisdagar och onsdagar är det babyöppet på Brandmannen så det ska jag försöka gå på så mycket som möjligt. Har anmält mig och Freja till babymassage, och så ska vi i föräldragruppen försöka få till lite babysim.

Imorgon blir det en tripp till Falun och Frejas mormor! Ska även ta en vända på stan, har ju pengar från Frejas gammelfarfar som jag ska köpa något fint för... Hoppas jag hittar något bra!

Framsteg!

Ja, det händer onekligen saker hela tiden nu i min & Frejas lilla värld :-). För ett par veckor sedan började hon le riktigt mycket, när man pratar med henne, kittlas lite eller borstar håret (man kanske ska säga borstar huvudet...). Supermysigt! Strax efter det började hon också "prata" mer och mer. Förut har hon ju bara gnytt eller skrikit. Nu gurglar hon glatt och har fler och fler ljud för sig. Idag, prick åtta veckor gammal, fick hon syn på sina egna händer! De är nu fantastiskt intressanta och för tillfället ligger hon ensam (nåja, med två katter som sällskap) i vår säng och roar sig glatt med att titta i kors när handen närmar sig ansiktet. Härliga tider det här, det känns som det händer något nytt nästan varje dag!

Så, vad har annars hänt sedan sist? I onsdags firade vi 3-årig bröllopsdag och för att kunna åka och äta lite på tu man hand lämnade vi för första gången bort Freja. Visserligen inte så länge, men i ungefär tre timmar var hon hos faster Sonja och farbror Göran i granngården medan jag och Anders åt gott, gott, GOTT på Bruntegården i Rättvik. Vi var där även för några veckor sedan och det kan varmt rekommenderas. De serverar himmelskt goda tapas. Det gick faktiskt jättebra att vara ifrån Freja också och även hon verkade tycka att det var helt OK.

Igår var jag, Anders och Freja till Falun för att träffa Jonas, Camilla och lille William. Vi hade ännu inte lyckats träffas med våra barn så det var onekligen på tiden. Jonas föräldrar serverade god grillmat ute på deras ö (!) där det var fantastiskt mysigt, och Freja och William låg glatt på en madrass sida vid sida och gurglade på. Första lekdejten för dem, ska bli riktigt roligt sedan när de är lite större. Det skiljer bara tre månader mellan dem så de bör kunna ha riktigt roligt tillsammans framöver. Ska lägga upp lite bilder på dem sedan. Det skiljer desto mer i storlek än det gör i ålder, ska bli intressant att se hur stor Freja är om tre månader...

Lite tråkigare nyheter; Leo saknas fortfarande. Nemi är fortfarande kvar här hemma men när hon åker under nästa vecka har vi alltså plötsligt bara två katter. Jag har börjat titta på katter på Blocket för jag känner på mig att jag aldrig mer kommer se varken Lizzy eller Leo. Så sorgligt, de var såå mysiga båda två & framför allt då Lizzy. Saknad!! :-(

Nu är det bara FÖR mycket!

Jaha, sedan 3½ dygn tillbaka saknar vi ännu en katt. Leo är borta. Han har varit borta ett dygn som längst förut, och då hade han gömt sig i gethagen... Har visserligen inte tittat där men SÅ länge tror jag inte han vill vara där. Han får för övrigt knappast ha gömstället i fred heller i så fall, för nu finns det ju två små killingar som tar sig in överallt.

Älskade och saknade... Lizzy och Leo när de var inte fullt så stora som nu... Kärlek!

Jag hoppas verkligen han kommer hem snart för jag vet inte om jag fixar en till saknad älskling... Tänk, för inte så länge sedan hade vi fem katter här hemma (sex t o m, men en kattunge visste vi ju att vi skulle lämna bort) och sen blev det fyra när vi lämnade iväg Nemi. Sen försvann Lizzy och vi var nere på tre. Med Nemi hemma till låns var det fyra igen, nu tre med även Leo borta. På torsdag åker Nemi och då har vi alltså bara TVÅ katter kvar som det ser ut just nu. Jag sa till Anders igår att om Leo också är borta då bara SKA jag ha en till katt... Inte för att det går att ersätta de som saknas med tomrummet blir ju åtminstone mindre!

Igår var vi och firade Moa som fyllt ett år, stora tjejen! Gott fika bjöds det på och en Moa som var på gott humör ända tills hennes mamma ville hålla i Freja ett tag... Då blev den glada Moa en mycket svartsjuk Moa ;). Efter ettårskalaset svängde vi förbi hemma hos Mia som hade 30-årskalas. Blev dock inte långvarig där, det var inte kul med Freja i babyskyddet och ösregn ute, och här och var så var det folk som rökte. Jag vill verkligen inte att folk röker i närheten av Freja. Hade så fullt upp att hålla henne borta från rök och annat så jag tyckte bara det var jobbigt. Blev att åka hem igen och mysa i soffan istället. Jag tror inte jag kommer gå på den typen av fest förrän jag kan (& vill) göra det utan Freja. Okej att hon är för liten för att förstå men jag tycker inte barn hör hemma bland fulla människor. Hur som helst så verkade folk ha jättetrevligt och det hade nog jag också haft om jag inte varit nybliven småbarnsmamma.. Tänk så livet förändras som i ett trollslag :).

Stora tjejen!

Jaha ja, ännu ett bvc-besök avklarat. Jag gissade ju på 57,5 cm och det var ganska nära, 57 cm lång var hon. Alltså fortsätter hon med en centimeter i veckan. Undrar hur länge den tillväxten håller i sig. Vikten däremot hade jag lite mer fel på. Gissade på 5010 gram (och då tog jag faktiskt i lite) men lillskitan vägde - håll i er - 5175 gram! Det går undan alltså. Hon visade sig från sin bästa sida idag och "pratade" och flinade så fint. Hon visade hur fint hon följer saker med blicken och var bara helmysig!

Efter bvc åkte vi till Rättvik och tittade på lite boskapsdrivning, först en uppvisning med lite förklaring om vad det hela går ut på och så, och sen var det Team Sorting ute på ridbanan. Träffade Anna och Sebastian och insåg raskt att det går fort med de små! Sebastian är 6 månader och han sitter själv, leker med saker och var rätt duktig på att roa sig själv med en Coca-Cola-flaska.

Imorgon blir det ettårskalas för Moa, ännu ett exempel på hur fort tiden går... Tycker hon nyss föddes, nu är hon ju jättestor!

Bilder på Freja

För alla som vill se lite fler bilder på världens sötaste Freja; kolla in den här länken:

Spara den för framtida bruk, jag är bättre på att uppdatera med bilder där än här på bloggen har jag märkt. Några bilder är samma som de jag lagt upp här men det finns några till också, och fler lär det bli.

Trött & seg

Så känner jag mig idag.. men det ordnar nog snart upp sig. Det brukar hjälpa en del bara att komma i lite kläder och sen gärna göra någonting vettigt. Har dock sovit bra, kvällsmatade Freja vid halv elva och sen blev det nattamning vid tre tror jag det var. Sedan väckte hon mig kvart i sex och ville ha mer, och klockan åtta var det färdigsovit helt. Natten till igår var helt underbar, då hade hon ätit flera gånger på kvällen och vid sista amningen tömde hon verkligen båda brösten helt. Då var klockan halv tio, så jag räknade kallt med att bli väckt vid halv ett, oftast är det ungefär tre timmar emellan, men klockan var 03.19(!) när hon började gny. Eller, gny och gny, jag hörde nästan paniken för då var hon verkligen hungrig! Ska försöka mata så mycket som möjligt nu om kvällarna så det första sovpasset på natten kan bli lite längre. Det är ju SÅ skönt att få de timmarna, då klarar man resten av natten och nästföljande dag rätt bra.

Hur som helst så ska jag vara nöjd ändå med den bebis vi fått, hon är aldrig kinkig på nätterna. Hon äter och sen är det bara att lägga henne i spjälsängen igen, superskönt! Ibland kan hon vara lite gnällig om det närmar sig morgon, och särskilt då om man fått lov att byta blöja. Hon har dock helt slutat bajsa på nätterna vilket är guld värt. Då kan vi ibland ta oss igenom en hel natt utan blöjbyte, men oftast byter jag en kissblöja ändå, det märks om hon börjar tycka att det är lite obekvämt.

Idag ska mamma komma hit och hälsa på, med lite medhavd lunch vilket vi såklart tackar för :). Sedan ska jag, Freja och Marika åka till Rättvik och titta på islandshästuppvisning (17.30) och sedan kolla in världens bästa häst (min såklart..) på tornerspel. Det är Hästliv Siljan som pågår för fullt nu, med uppvisningar och clinics med mera. Imorgon blir det boskapsdrivning och en del annat i körhallen mellan 11.00 och 15.00, be there! :)

Imorgon är det även dags för bvc-kontroll igen, tänkte jag skulle tippa lite längd och vikt här på bloggen. Hade ju så gott som rätt sist, då var hon fem veckor (minus en dag). Imorgon är hon sju veckor och min kvalificerade(...) gissning blir...: *funderar*... 57,5 cm och 5010 gram. Ska bli spännande att se. Felade på en halv centimeter och 60 gram senast, det tycker jag var rätt bra ändå! Hur som helst så växer hon då så att det knakar, det känns när man ska bära babyskyddet en längre bit t ex. Min lilla tjej som redan känns stor ibland. Makalöst! Upptäckte igår när jag lade henne i spjälsängen att där såg hon i alla fall fortfarande sådär liten ut :).

Nemi är kvar här hemma men det börjar bli jobbigt att slänga ut henne på framsidan stup i kvarten för att kunna släppa in Simba eller Truls från andra hållet. Saken blir ju inte bättre av att kattskrället lärde sig öppna dörrar när hon bodde hos Johanna... Så nu slänger man ut Nemi, låser dörren, släpper in någon annan via balkongen, stänger in den i ett sovrum när den ätit och Nemi börjat bli odräglig på trappen, låter henne vara inne ett tag, slänger ut henne igen för att kunna öppna sovrumsdörren.. Ja, ni fattar. Dagarna i ända. Någon gång under nästa vecka får hon skjuts till Stockholm och sitt nya hem. Det ska bli skönt faktiskt, även om jag älskar alla mina katter så vill jag hellre ha lugn och ro här hemma. Känns också skönt att vi slipper köra till Stockholm, även om jag hade velat följa med och se hur hon landar i sitt nya hem men nu löser det sig ju så smidigt ändå så vi får väl hälsa på henne sen istället om vi ändå ska dit i något annat ärende.

Tänk så ödet kan spela in..

Igår bad jag Anders ringa veterinären för att vi skulle ta bort Nemi. Själv ville jag inte ringa för jag visste att jag inte ens skulle kunna framföra mitt ärende utan att stortjuta i luren, så det blev Anders jobb. Hur som helst, han hade ringt tidigare och då sagt att hon visst hade telefontid mellan åtta och tio, så nu ringde han vad halv tio. Telefonsvararen meddelade att det var telefontid mellan åtta och NIO, inte tio. & vilken tur! Senare på dagen ringde nämligen världens bästa Jenni och talade om att de tar hand om Nemi!!! Jag är så sjukt lättad!

Nu kommer Nemi flytta till Stockholm och bli innekatt, men med tanke på hur lite hon gick ut när hon bodde hemma hos Johanna så tror jag inte det blir något problem. De kommer även att sterilisera henne vilket kommer göra behovet av att gå ut ännu mindre. Det känns som att det här blir en riktigt bra lösning. Troligtvis åker jag, Anders & Freja dit med Nemi på söndag.

Lättnad! Tänk så fint det kan lösa sig ibland!

En vecka sen sist igen

Det är bara att inse, det är inte lika roligt att sitta vid datorn längre. Inte har man lika mycket tid heller :). Ska försöka bli lite bättre på att lägga upp bilder på vårt lilla underverk i alla fall, jag vet att det är några som vill se utvecklingen.

Kan meddela att Freja numera ler lite mer frekvent. Det första riktiga leendet kom väl för ett par veckor sedan, åt mig, och några dagar senare fick Anders flera på raken. Nu märker man att hon reagerar mer på ögonkontakt och att man pratar med henne - och ofta kommer det ett leende till svar. Snacka om att man smälter... Spelar ingen roll hur trött man är eller hur jobbig hon var alldeles innan, det är glömt på en nanosekund när älsklingen ler sådär fint!

Det har blivit tillökning i gethagen också, det måste jag ju lägga in bild på! Med en dags mellanrum fick först Miranda och sedan Carola varsin liten killing. En pojke och en flicka :). Så obeskrivligt söta, jag tror det är de sötaste djurungarna faktiskt.

Vi har inte fått något hem åt Nemi trots att vi gett henne några dagars extra dispens. I tisdags jagade hon iväg stackars sötnosen Truls, han som är så snäll att det inte är bra för honom, och då kände jag verkligen att det här inte håller. Imorgon ska Anders prata med Marie (veterinären) och så får vi se när hon har tid. Fy fan alltså, det gör verkligen ONT i hjärtat på mig när jag tänker på det. Satt och tittade igenom lite kort igår när jag skulle skicka iväg ett kort på Nemi, och då var det även kort på Lizzy lite här och var. Fattar inte, allt på en gång, först Lizzy som försvann och så ska vi få lov att ta bort Nemi. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit över det här...

Det är då tur i oturen att jag har världens sötaste unge som kräver den uppmärksamhet hon gör, så jag inte hinner sörja allt för mycket. Hade inte hon funnits här så då hade jag deppat ihop totalt.