tisdag 7 juli 2009

Kort rapport!

Allt flyter på rätt bra här hemma, börjar så smått komma in i det nya livet som mamma. Har som tur var världens snällaste dotter som mest bara sover & äter (& bajsar, förstås...) och väldigt sällan är kinkig.

Känslorna åker berg- & dalbana men det är visst helt normalt säger de :-). Just nu känns allt bara bra i alla fall! Har ont som attans efter stygnen jag fått och går på Panodil dygnet runt men det hjälper bara lite. Det börjar lätta lite lite grann så jag hoppas det snart ska kännas bra.

En annan sak som förresten inte alls är bra är att Lizzy, älskade lilla kissemissan, har varit borta i en vecka idag. Tror inte att hon har dragit pga svartsjuka heller, för det vore inte likt henne. Simba däremot trodde jag ju skulle flytta hemifrån, men han har tagit det hela med ro. Han var borta så länge jag låg inne på BB, men när jag kom hem så kom han hem. Lizzy följde ju mig här hemma under värkarbetet på torsdagen, helt underbart söt var hon och följde mig varv på varv runt huset, låg vid mina fötter, gick med mig och hämtade posten.. Sen när vi kom hem hälsade hon glatt på mig, nosade på Freja, sov i sängen tillsammans med oss och var även hem flera gånger under dagen därpå. Men så kom hon inte hem mer. Känns inte som att hon blivit svartsjuk, då hade hon nog stuckit direkt och inte sovit med oss. Hur som helst så saknar jag henne något gränslöst, har redan fällt många tårar över henne. Har en obehaglig känsla av att hon inte kommer hem mer. Har i alla fall satt upp lappar i byn nu så förhoppningsvis har någon sett henne...

2 kommentarer:

  1. ETT STORT RUNGANDE GRATTIS!!!

    Det där gjorde ni bra!! Lite kärleksfull övertalning och bebis vil komma ut och gosa..!
    Man kan stirra på underverket och undra hur ens kropp kunde gör en sån liten varelse??
    Ser fram emot förlossningsberättelsen senare. =)
    / Många kramar från hela familjen Hell i Älvdalen

    SvaraRadera
  2. ETT STORT RUNGANDE GRATTIS!!

    Det där gjorde ni bra!! Lite kärleksfull övertalning och bebis vill komma ut och gosa..!
    Man stirrar på underverket och undrar hur ens kropp kunde göra en sån fantastisk varelse??
    Ser fram emot förlossningsberättelsen sen. =)
    Många grattiskramar från hela familjen Hell i Älvdalen

    SvaraRadera