söndag 24 juli 2011

Vad skriver man när man saknar ord?

Som rubriken lyder, jag saknar ord. Eller, inte riktigt, det är mycket jag vill ha sagt, men orden känns så fattiga.

Idioten Anders Behring Breivik har tagit sig friheten att ända minst 92 människors liv. 7 döda i det stora bombdådet i Oslo, minst 85 döda i vad som bara kan benämnas som massakern på Utøya. ÅTTIOFEM unga liv, ÅTTIOFEM engagerade & drivna unga politiskt intresserade ungdomar. Det finns verkligen inte några ord som täcker vad jag känner, tänker, upplever. Det gör ont, ont i själ och hjärta.

Mina första känslor var sorg, uppgivenhet och en oförmåga att förstå, att ta in vidden av dåden. Sorgen kvarstår men alltmer ilska har tagit plats vid dens sida. Ilska och ett ännu större brinnande engagemang. Ingen ska skrämma oss till tystnad, vi ska värna demokratin och åsiktsfriheten, det är något vi verkar vara många som är eniga om. Det känns styrkande och tröstande i denna stund!

Solidaritet, öppenhet och fortsatt kamp för ett tolerant samhälle, det är det svar vi ska ge på detta agerande. Hoppas ni är med mig!

Nu ska jag ägna en stund åt ninneshögtiden, och med största säkerhet fälla ännu några tårar...
Published with Blogger-droid v1.6.9

6 kommentarer:

  1. Tycker du hittade ganska bra och fina ord att beskriva dom känslor som väller fram!

    SvaraRadera
  2. Tack! Ändå känns de så otillräckliga...

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag vet inte om du har koll på vem jag är, jag är alltså barndomskompis och är fortfarande vän med både Elin (Ottosson) och Lena (Gustafsson) tror t.o.m vi träffats vid nåt tillfälle?

    Det jag ville komma fram till är: Fy fan vad skönt att komma in här och se ett barn som kläs som ett barn och inte som ett kön! Jag kräks på alla stackars flickor som är klädda i rosa från topp till tå och klänningar och gulligull

    Jag är själv stark genuskämpe till min son och det är alltid kul att se andra (som är mamma till flickor) som hänger på!

    SvaraRadera
  4. Hej! Jo då, jag vet vem du är! :) Vi har träffats någon gång, även om det var länge sen... Jo, hon blir väl misstagen för pojke ibland, haha... Har alltid haft tuffa kläder på henne, sånt som jag gillar själv. Visst har hon några kjolar & nåt rosa plagg, men vi varierar friskt :) Sen får man väl se vad det blir för kläder sen när hon ska bestämma själv, det kanske blir prinsessklänningar med rosa tyll då istället, vem vet..? Hoppas inte, dock :P

    Tycker också det är skönt med andra som går utanför normerna!

    SvaraRadera