Full fart!

Japp, det är full fart igen på lilla fröken. Äntligen! Igår började hon till slut äta som vanligt igen. Hon har nämligen vägrat allt annat än välling och i viss mån gröt sedan hon blev sjuk. Lagom kul att låta henne leva på välling... Men men, igår och idag har hon ätit med god aptit. Känns riktigt skönt att slippa jobba i en halvtimme för att få i henne kanske tio små små skedar mat.

Även om hon är pigg så är magen fortfarande i olag. Hon växlar mellan att vara jättelös i magen och att ha gaser och vara trög i magen. Stackars snuttan!

Det har varit några jobbiga veckor nu, med magsjukan för oss båda, matvägran, min förkylning och allmän gnällighet från Frejas sida. I söndags eftermiddag blev det dessutom ÄN mer att handskas med. Anders var inne med Freja och hörde hur katten skrek till. Sen skrek han till igen och när Anders då skyndar dit så får Freja precis stryk av honom. Hon stod på katten, inte råkade kliva på honom utan STOD kvar, fattade väl inte alls vad han ville när han sa ifrån. Så, med flera små sår på Frejas fot fick jag Marika med mig som sällskap till jourläkare i Mora då vi inte visste om hon blivit biten. Läkaren tittade, men tyckte inte vi skulle ge något penicillin, såvida det inte blev värre. Han skrev ett vilande recept och så fick vi åka hem. Pust.

Väl hemma hittar jag katten på tre ben... Får knappt titta på hans tass men ser att den är svullen och att han inte alls vill stödja på den. Rådfrågar en bekant som är veterinär och vi kommer fram till att jag kan vänta till morgondagen så länge han inte verkar ha outhärdligt ont så jag måste söka akut för att han behöver smärtstillande. Dagen efter är han ännu värre och vi åker till veterinären. Kattstackarn hade fått trampdynan spräckt! Inte undra på att Freja fick sig en jävel, mest otroligt är väl att katten faktiskt varnade henne två gånger innan han sa ifrån... Hur som helst, katten sövdes och veterinären klippte bort lite vävnad och gjorde rent. Stackars liten, han haltar lite fortfarande men det börjar bli bättre. Det som är jobbigast för honom är väl att han inte får vara ute och springa...

Nu ser jag fram emot gladare tider, våren är ju här med besked och nu hoppas jag vi får vara friska ett tag!