I torsdags gick jag för att försöka få i Carola (vår get som varit sjuk ett tag nu) lite vätska. Hade fått tips om att getter gillar hallonsaft & att det skulle vara ett bra knep när de inte vill dricka ordentligt. Sagt & gjort, jag klev in i hagen med en skål hallonsaft men såg direkt att hon blivit sämre. Hon låg inne & skälvde och nästan krampade, så jag ringde efter distriktsveterinären som kom och tittade på henne. Carola var helt apatisk & brydde sig inte alls om att han undersökte henne. Veterinären kunde inte ge oss någon diagnos men sa att det han kunde göra var intensivdropp & anti-inflammatoriskt. Jag hörde på honom att det inte lät hoppfullt alls & jag tyckte så synd om Carola som mådde så dåligt så jag frågade om han trodde det var lika bra att hon fick somna in, och så blev det. Jag satte mig hos henne och klappade & kliade medan han hämtade sina saker, och sen la vi henne ned i mitt knä och där fick hon somna. Många tårar blötte hennes päls kan jag säga... :(
Sedan fick jag ha ett samtal om döden med min dotter, för första gången. Vet inte hur mycket man förstår i den åldern men hon fick se kroppen och hon verkade fundera en massa.
Nu har jag fått lite distans till det och känner att jag tog rätt beslut även om det var jäkligt tungt då. Nu försöker vi se framåt och glädjs åt Mirandas allt större mage! Nu måste det snart vara dags! Även Stjärna har jag hopp om, spännande ska det bli att se hur många vi får!
Published with Blogger-droid v1.6.9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar