Kickstart my heart

Eller, kickstarta min dag om inte annat! Jag klev upp klockan 06.00, var i stallet 06.50 efter att ha gjort upp lite eld i pannan och fått lite mat i magen. Fixade käket åt Tessan, red en sväng på banan och en snabb tur på byn, mockade och åkte hem för en snabb dusch + amning innan det bar iväg till jobbet för jobb 10.00-16.00. Nu sitter jag hemma med en Freja som sover, Anders är på julbord och jag har alltså en eeeeensam och låååångtråkig lördag kväll. Rädda mig med ett besök någon!

Ridningen gick för övrigt både jättebra och jättedåligt idag :). Red på banan och äntligen satt alla gångarter igen helt utan problem. Tessan har ju strulat massor i traven och mest velat gå i pass alternativt blandade, oidentifierbara gångarter.. Så vi har fått börja från noll känns det som - bara se till att det blir rätt gångart och så har det fått gå fort bara det blev rätt, liksom. Men idag tog hon traven hur fint som helst och kändes inte alls stressad utan det gick hyfsat samlat. Så, vi tog en galopp och den fattades också fint. Tessan var pigg och blev så glad så hon skickade iväg en bakutspark och skickade sånär iväg mig också, var inte alls beredd! Hur som helst kändes det bra trots lite väl pigg häst emellanåt, så vi gav oss iväg på en tur på byn för att ta en galopp i en bra backe. Men - hann inte ens bort från gården innan hästen börjar med sina gamla olater. Tvärtstopp, full fart bakåt/ned i diket och noll koll. Suck. Blev skitförbannad till slut (saknade sporrar, måste skaffa ett par och se om hon reagerar på dem i de där lägena) och vann kampen relativt fort men det var en stressad och orolig häst som gick vidare. Vi kom till backen och tog en galopp som planerat, svängde av hemåt stallet och plötsligt var hästen åt alla håll samtidigt kändes det som. Hon dansade runt och gav mig en bestämd känsla av att hon skulle skicka av mig när som helst. Vi tog oss framåt med besvär och till slut ser jag varför hon dummar sig så - det var en tjej på väg till hagen med sina två hästar. Alltså inga hästar från vårat stall utan två andra. Shit, hon var som tokig! Blåste och stressade upp sig... Jag hoppade raskt av och ledde henne framåt, vilket inte heller gick särskilt smärtfritt. Det kändes som jag ledde en het hingst på 1.80, typ. Hon kändes skitstor och jag kände mig riktigt liten bredvid henne, men till slut fick jag henne att lyssna på mig och gå (rätt så) fint. Fick gå en bit innan jag satt upp igen och red hem.

Synd på det bakslaget men jag är ändå jätteglad över att det kändes så bra på banan! Mimmi har dessutom lyckats övertyga mig om att jag ska rida för instruktör på måndag! Är redan skitnervös för jag kan inte ens minnas när jag senast gjorde det. Har inte gjort det alls sen jag började rida western, och innan dess var det också bra länge sen... Återkommer väl med rapport om hur mycket vi gjorde bort oss ;).