Det höll på att bli riktigt jobbigt...

I fredags vid 16-tiden kom en bekant, boende i byn, in och frågade om inte jag har en röd katt... Jo, svarade jag, och fick genast hjärtat i halsgropen. Självklart var det så som jag hade befarat, de hade precis sett en röd katt med vit svanstipp och vita tassar bli påkörd ute på riksvägen. Han hade dock tagit sig därifrån själv, vilket var skönt att höra, men risken för inre blödningar kändes ju ändå överhängande. Den som körde på katten hade inte ens stannat! Arg & ledsen gav jag mig ut med några omtänksamma människor och letade efter min katt, men inte ett spår. Flera gånger under eftermiddagen och kvällen var vi ute och letade, och däremellan satt jag och storgrät med riktig värk i hjärtat. Har ju blivit av med två katter i sommar som bara försvunnit spårlöst, och Simba som nu verkade ha blivit påkörd är verkligen min bebis, min älskling. Första katten jag skaffade och en mycket speciell katt med en stor plats i mitt hjärta.

Natten kom och gick utan ett spår efter Simba, och vid lunchtid tog jag en ny vända - skogsdungen alldeles intill där han blivit påkörd, hela fårhagen, runt gården och till sist kvarnen hemma på gården. Jag ropade och ropade med tårar i halsen men inte ett ljud. Så vänder jag mig om för att gå ned för trappen igen - och då bara sitter han där framför mina fötter och tittar på mig! Jag trodde helt seriöst att jag såg i syne för jag hade ställt in mig på att hitta honom död någonstans. Men, inte då. Min lilla bebis! Definitivt han som blev påkörd, för han var skitig och tilltufsad och något medtagen, men en hel, levande katt och det var mer än jag räknat med! Tryckte älsklingen intill mig och skyndade in i huset. Katten fullkomligen vräkte i sig mat och sen sov han som en stock, efter att ha gosat av sig med matte förstås. Lilla älsklingen, han hade småsår här och var och väldigt medfarna klor, var lite öm i ett bakben men gick på alla fyra så han hade onekligen haft tur! Ett av de nio förbrukat nu då, minst. Hoppas han lärde sig en läxa och inte går till riksvägen igen.

Bestämde mig för att hålla honom inne över helgen för att hålla koll på honom, men på söndag morgon for han som vanligt fram & tillbaka mellan ytterdörren och balkongdörren och bara SKULLE ut, så då fick han väl det då... Sötnosen, maken till lättnad har jag nog sällan upplevt!

Igår fick jag lite babyledigt, först var jag upp till stallet och tog en stilla skogstur tillsammans med Lotta & Vera, superskönt! Sen blev det bio på kvällen, rent spontant, och kollade in Flickan som lekte med elden. Helt klart en bra film det också, men inte lika bra som ettan. Freja sov när jag kom hem och hade då inte ätit sedan halv sju-sju någon gång innan jag åkte, men sov ändå till tjugo över ett då det blev mat. Nästa vända blev vid sex och sen fick hon komma över till mig i sängen då hon inte hade lust att sova mer. Väl hos mig somnade hon om och vi sov ända till 09.20. Älskade unge, det är så skönt att man får sova!