Mammahjärna & mammahjärta...

Jo, en mammahjärna funkar inte alltid som den ska. Att det är lite lätt snurrigt i den, det visste vi ju redan - men detta? Igår strax efter tio ringde först hemtelefonen, och sen mobilen. Mamman satt med liten kinkig bebis i famnen och försökte amma, och iddes inte svara. När hon sen kollade vem som ringt - okänt nummer - började kugghjulen i mammahjärnan att snurra. Helvete! Mamman svor och förbannade sin hjärna, kollade mammakalendern och fick det bekräftat. Jo då, nog skulle hon ha befunnit sig på BVC med liten för vaccination kl 10.00... Skit! Mamman ringer och ringer för att lämna meddelande, men det är konstant upptaget. Efter en timmes försök ringer mamman till VC:s växel där hon får veta att röstbrevlådorna krånglar men att man jobbar på att åtgärda felet. Till slut kommer mamman fram och lämnar ett meddelande, och söta bvc-sköterskan ringer upp nästan direkt. Liten får en ny tid redan klockan 15.00 samma dag.

Förbannade mammahjärna..!

Så, till mammahjärtat och hur det fungerar. En mamma sitter på BVC med liten tös i famnen. Mamman är själv inte det minsta rädd för sprutor men bävar inför att liten ska stickas - i båda låren samtidigt! Sprutorna sticks in, liten storgråter - & mamman gråter också. Så ONT det gjorde i mammahjärtat! Otäcka nålar, långt in i litens kropp. Varför kunde inte mamman få ta dem i hennes ställe??

Känslosamma mammahjärta..!

Nåja, hur som helst så gick det väl bra, på det stora hela. Vi kom hem och Freja var ganska trött & lite öm på stickställena, men rätt glad i hågen. Somnade vid bröstet lite efter sju & kläddes på pyjamas, men då kom hon plötsligt på att hon inte alls var varken glad eller trött... Gallskrikandes vaggades hon en stund i pappas famn och sen i mammas. Ville ge det ett försök innan jag gav henne någon Alvedon, och efter en stund så funkade det faktiskt! Hon somnade, jag lyckades sätta mig i soffan & titta på Idol och hon sov vidare. La henne i sängen efter ett tag och hon fortsatte sova utan problem - till klockan 06.00!!! Tio timmar i sträck utan mat. Trodde inte mina ögon! Hon fick mat och sov vidare till nio då jag väckte henne för mat & färd till Baby-öppet. Där var hon vaken men somnade vid tolv då vi åkte därifrån. Hon vaknade inte förrän nyss, ungefär kl 15. Det måste ha tagit rejält på hennes krafter. Lilla älskling.

Själv roade jag mig efter lunchen - pga tips från två mammor i föräldragruppen - med att titta på förlossningskliniken på TV. Herregud alltså, jag storbölade varenda gång det kom ett nytt litet liv till världen! Tänkte för mig själv, den här gången ska jag inte gråta... men så såg man detta lilla mirakel och tårarna sprutade fram igen! Mammahjärtat återigen...