måndag 20 april 2009

Efterhandskonstruktioner eller vad?

Hmm, ja, jag undrar jag. Jag undrar om de flesta har alldeles underbara graviditeter, eller om alla jobbiga graviditetskrämpor bara göms bakom ett rosenrött skimmer så fort bebisen har anlänt. Om de flesta jag känner verkligen mådde sådär bra, tyckte att det mesta var superdupermysigt och alldeles, alldeles uuunderbart eller vad? Eller är det helt enkelt så att man SKA inte klaga, man FÅR inte tycka att det är skit att vara gravid och ändå kunna vara tacksam och lycklig över att man är det? Är det bara så det är, att man ska vara glad och inte säga som man egentligen känner för då är man otacksam, eller vek och känslig kanske?

Några få personer förvarnade ändå om att känna såhär, men inte är de många inte. De flesta bara säger att "åh, visst är det mysigt att vara gravid?" och så känner man hur man bara borde nicka och hålla med, för annars är man konstig.

Såhär känner jag just nu:
Det här är SKIT! Jag är trött, helt tömd på energi, har extremt svårt att få någon ordentlig nattsömn, jag har ont i revben & lungor, ont i uttänjd hud på magen, ont i höfter, rygg och bäcken, har halsbränna, mår illa (igen, räckte det inte med i början???), kan inte äta ordentligt och jag vill bara få sova i två månader, snääääälla? Kan jag inte få vakna i slutet av juni när det är dags?

Jag är även extremt lyckligt lottad. Jag blev gravid på första IVF-försöket, jag har ändå fått må relativt bra fram tills för några veckor sedan, jag har ett nytt litet liv i magen som jag redan älskar över allt annat här i världen och jag skulle inte vilja byta med någon.

Måste dessa två stycken verkligen krocka med varandra? Är det så att eftersom jag uttryckte allt det negativa först så står jag inte för det andra, positiva? Eller är det kanske faktiskt så att jag kan vara lycklig & oändligt tacksam samtidigt som jag bara vill lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och bara gråta en stund?

Jag är tacksam & glad - men så trött & slut.
Att vara gravid är mysigt emellanåt - men så jobbigt där emellan!
Pyret, jag älskar dig massor - men kom uuuut nu!

Jag längtar, längtar, längtar tills liten är ute i stora vida världen...

Förresten, om någon har några tips hur man får sig lite välbehövlig energi i det här stadiet så är de mer än välkomna...

8 kommentarer:

  1. Hej vännen! Tänk vad fort tiden går! Du har snart en bebis i din famn och min har hunnit bli sex månader redan!

    Jag måste säga att jag faktiskt är en av dem som mådde oförskämt bra större delen av graviditeten. I slutet var jag ganska svullen, men inte extremt och jag kunde inte sova på nätterna.. Kunde bara inte somna... Sen kändes det obehagligt med vissa bebissarkar nedåt urinblåsan. Men mer jobbigt än så kan jag inte komma på. Ärligt alltså :)

    Kram!!

    SvaraRadera
  2. Ps.. vi var i Polen på semester
    kram

    SvaraRadera
  3. Jag vet hur du har de (+ lite till, fast ja klara ju mig ifrån att ha ont i fogarna som ja e tacksam över!) Ja tycker att man ska få klaga!!! De e inte alltid en dans på röda rosor!!! Ja kunde inte glädjas åt min graviditet förens de va typ en månad kvar, all energi gick till att må så bra som de gick! Så klaga på om du mår illa, har ont osv....De e klart att man älskar den lilla saken man har i magen fast man inte mår bra!
    Kan tyvärr inte komma på nå som du får energi av förutom att du bara ska försöka ta hand om dig! Vi hörs! Kramar i massor //Eva ö

    SvaraRadera
  4. Jag förstår precis. Jag tyckte det var skitjobbigt att vara gravid emellanåt men det kändes som att jag inte fick klaga eller gnälla. Vi hade ju gjort IVF och lyckats och borde vara glada över det. Och herre gud, det är klart jag var glad. Jag var obeskrivligt lycklig. Men det var jobbigt emellanåt och jag kände flera ggr att: jag ger upp snart, jag orkar inte längre. Man man orkar och man biter ihop och hur konstigt det än låter så nu i efterhand har jag nästan glömt HUR jobbigt det var och jag kan sakna magen ;)

    SvaraRadera
  5. Glömde säga: Ta hand om dig, försök njuta av tiden som är nu. Även om det är svårt pga av alla krämpor ( I know the feeling ) men det är bara en kort tid av ditt liv och snart är det över. Jag lovar, så fort du har ditt barn hos dig så har du glömt allt det jobbiga =)
    Men jag förstår dig, jag vet hur du känner dig. Det jag kan önska nu i efterhand är att jag hade gjort mer saker för mig själv. Gjort saker jag tyckte om och som kändes bra för mig. Jag önskar jag hade vilat mer och bara legat och tagit det lugnt.
    Skickar massvis med styrkekramar ;)

    SvaraRadera
  6. Äh, ryck upp dig! Du är inte SJUK du är GRAVID!!
    / Hälsningar Försäkringskassan


    Nej, skämt å sido. Det är inte alldeles lätt att vara gravid - även om jag tycker det är underbart! I dag kommer jag inte alls ihåg varför jag under min sista graviditet sa att hade det varit min första grav, så hade det inte blivit fler barn! Jag vet att jag menade det. Det var en jättejobbig graviditet. Men jag minns banne mig inte varför!!!

    Märkligt hur man funkar.

    Däremot vet jag att jag hade hemska problem med första grav, när jag var 18 (och lite 19). Det kommer jag ihåg! Är kanske lite annorlunda just med första, vad vet jag...

    Något att få energi av... Jag kan bara hålla med föregående; vila. Ta hand om dig. Men det verkar som att du gör det helt fantastiskt bra redan. Sov. Inte bara vila med en bok på magen eller framför en film eller så, utan sov. En halvtimme där och två hela timmar där - tänk inte att man inte "ska" eller "får" sova på dagarna, för det får du!

    Kramar

    SvaraRadera
  7. Hej! Sara här... jo man glömmer. Det är jättetufft ibland! Tyckte det var obehagligt när man fick mer blod och näsan nästan svällde igen och det kändes som man kvävdes av alla undantryckra inälvor. Det enda jag saknar är sparkarna. Och magen är rätt cool. Men mycket är jobbigt. Men alltså.... snart får du uppleva det allra häftigaste du varit med om! Det obeskrivligt underbara! Ett mirakel sker. Snart snart! Styrkekramar!

    SvaraRadera
  8. Hej. jag förstår precis hur du känner. Jag har själv bara massa krämpor och hatar att vara gravid, fast samtidigt är jag lycklig över att få bära vårt barn. Det är visst inte bara en dans på rosor! jag bara gnäller jag :)

    akizh.blogspot.com

    SvaraRadera